Mitt Kongo

Mitt Kongo eller din mamma jobbar inte här - 1999

Pjäsen är en mycket fristående fortsättning på ”Solskenskaka” av samma författare (1998). Från ”Solskenskaka” återkommer i ”Mitt Kongo” fotografen Josef och roslagsflickan Jenny.

 

”Solskenskaka” utspelas i en sommarstuga söder om Hallstavik. Två systrar och deras bror Anton samlas för att förbereda moderns 70-årsdag. En mystisk främling, Josef, dyker upp under natten. Så småningom framkommer det att han är Antons hemlige sambo.

 

Gamla oförätter och hemligheter inom familjen sticker fram sina fula trynen, men moderns 70-årsdag genomförs i alla fall på ett anständigt sätt. Sommargrannen och hennes dotter, Jenny, uppvaktar med en ”Solskenskaka”. Fotografen Josef förevigar det som på ytan kan uppfattas som en idyll.

 

När publiken i ”Mitt Kongo” något år senare på nytt möter Josef på Artemis´ redaktion kämpar han fortfarande med sin relation till Anton, men kamratskapet till Vera är i alla fall en trygghet. Vera må väl vara lite kantig ibland, men självklart räcker hon till och klarar av!?

Personer i "Mitt Kongo"

 

Vera Gustafsson, 45 år, tidningen Artemis´ klippa; står för samlevnadsspalten Gunilla Giertta Rehn

 

Elsa Gustafsson, 70 år, Veras mor, änka Ingegerd Aurivillius

 

Josef Levin, 41 år, fotograf på flera av "Företagets" tidningar Claes Emilsson

 

Jenny Andersson, 18 år, praktikant p g a strulande gymnasiestudier Annelie Landin

 

Agnes Sjögren, 31 år, mat- och hälsoskribent Lollo Ragnardsson

 

Céline (Cecilia) Hägg, 35 år, mode- och kändisskribent; egen boutique Margareta Tedenbäck

 

Carina Ek, 37 år, layout, illustratör; inom Hemtjänst på halvtid Yvonne Stridh

 

VD Staffan Sterner, 52 år, tidningsföretagets chef Anders Lilliehöök

 

Mannen = Célines och Carinas respektive exmän Fredrik Lord

 

Johan Modigh, 32 år, blivande(?) skådespelare; sambo med Agnes Sjögren Fredrik Lord ?

 

Lars Karpäng, 29 år, ekonom, man i karriären, Artemis nye chef Fredrik Lord

 

 

 

Handlingen:

Framtiden för månadstidningen Artemis är osäker. När den lilla redaktionen droppar in efter sommarens ledighet vet ingen vad som ska hända. Trotjänaren Vera borde väl egentligen veta mest. Vera har bekymmer för sin mamma och för sin position på tidningen, men kan förstås alltid i tankarna återvända till sin barndoms Kongo. Hon berättar ofta om hur hon växte upp som missionärsdotter i Kongo.

 

 

Handlingen utspelas huvudsakligen i fikarummet till månadstidningen Artemis, som vill vara en kvalitetstidning för kvinnor. I början av augusti, just efter semestern anländer en praktikant Jenny, som är en strulig gymnasieelev från Norrtälje. Carina och Celine är två halvtidare, som har svårt att ta någonting på allvar. De har ett gott öga till Vera, som är veteran på Artemis och håller i en mycket läst rådfrågningsspalt. Fotografen Josef, som har en strulig relation till sin sambo Anton, står Vera nära liksom, hälsoskribenten Agnes.

 

Vera kallas in till VD med förhoppning om att hon ska bli chefredaktör, när nu Jonasson fått ansvar för koncernens tidning i Köpenhamn. Till hennes besvikelse får hon veta att uppdraget gått till en ny stjärna, Lars Karpäng. Vera vill inte erkänna sitt nederlag i chefsfrågan utan låtsas att Karpäng ska bli hennes ekonomiassistent. Vera kläcker idén om en personalfest för att hälsa Karpäng välkommen. Hon lovar att berätta om Kongo iklädd någon klänning från Kongotiden.

 

Vera besöker sin mamma som är uppfylld av chansen att bli ordförande för PRO Sundbyberg. Vi får veta en del om Veras barndom. Hon var mycket fäst vid sin pappa och fantiserade mycket med honom. Bindningen till honom sägs ha gjort det svårt för henne att hitta en man. Ingen kan mäta sig med fadern, som hastigt dog i en hjärtinfarkt på Skansen, när Vera var flicka.

 

Till personalfesten klär sig Vera i en afrikansk sari, som ska passa till hennes afrikanska dans. Även VD dyker upp och berättar att Karpäng fått förhinder. Sensationen är att måltiden inte ska ätas i fikarummet utan på kvartersrestaurangen Gino´s nere på hörnet. Alla försvinner dit ner, men publiken får inte vara med. Efter middagen kommer personalen indroppande för kaffe och underhållning. Dessutom kommer Karpäng i VD:s sällskap. Vera får uppdraget att presentera personalen för Karpäng.

 

Så är det dags för underhållning: Agnes sjunger en visa och Jenny en poplåt. Så är det Veras tur, att berätta om barndomen i Kongo och dansa en afrikansk dans. Vera märker inte att mamman smyger sig in med en solskenskaka. Men så ser Vera mamman och stänger blixtsnabbt av musiken. Jenny förklarar för Veras mor vad som händer. Modern är mycket undrande: skulle Vera ha varit i Kongo. Josef räddar situationen och tycker att det är dags för fika och solskenskakan.

 

VD presenterar vad som ska hända med Artemis. Det ska bli nya stora resurser, tack vare en sammanslagning med en annan av koncernens tidningar. VD avbryts av Carina, och även av Agnes, som inte vill höra det förskönande snacket. De förstår att Artemis står inför sin nedläggning. Allmän förstämning. Endast Vera blir kvar, förkrossad över att hennes lögn om Kongo avslöjats. I slutet blir hon som ett litet skrämt barn, när hon går fram emot publiken, och uttalar pjäsens sista ord:

 

Pappa, räck mig handen

Pappa, jag är rädd

Nu reser vi till vårt Kongo.

Det är så otäckt här.

Mamma får inget veta, lova mig det.

Nu reser vi till Kongo.

 

( Musik, som blir allt högre: Salif Keita: ”Folon”. När sången börjar, tonas ljuset långsamt ner. Vera förblir stående. Stilla med handen framsträckt. Ljuset släcks, musiken tystnar samtidigt.)

 

 

 

 

 

Affischen till "Mitt Kongo eller Din mamma jobbar inte här" gjordes av Yvonne Stridh.